torsdag 22 februari 2018

Långsamma framsteg

Gomorron. Nu har jag nät igen, det kom igång under måndagskvällen. Man blir så handikappad utan internet i datorn. Tur att jag hade mobilen så att jag inte var helt isolerad från omvärlden. Hela området var utan nät och jag hade det bättre än flera andra, de kunde inte ens se på TV. De håller på att ge oss öppet nät, så att vi inte är bundna till ComHem för TV och Telia för internet. De som redan gått över, och alltså har fiber både för internet och TV, kunde inte se på TV alls i helgen. Inte så roligt när det är OS, så där hade jag tur. Jag har fått den nya mediaomvandlaren men kollar fortfarande på TV via ComHems "3 hål i väggen". Visst, bra att man kan välja och inte vara bunden, men man blir ju så mycket mer sårbar.

Annars händer ingenting, som vanligt. Sova och jobba, det är det jag gör. Orkar fortfarande inte med några större utsvävningar. Idag skall jag gå till kören för första gången i år, det har jag i alla fall tänkt mig. Jag har saknat sången. Vi har en vikarierande "fröken" och henne har jag inte ens träffat.

Igår hände något som aldrig hänt förut. Jag försov mig så mycket att kollegan fick ringa från jobbet och väcka mig. Pinsamt, men ändå ganska roligt, för jag är ju "känd" för att vara morgonpigg.

Jag jobbar vidare med mina rehabövningar, jag skall tillbaka dit nästa onsdag. Redan nu märker jag skillnad mot före operationen. Det går långsamt, men det märks att jag är på rätt väg.


Här viker jag fötterna framåt. Visst, högerfoten kommer ju längre ner, men så här mycket har jag inte kunnat vika vänsterfoten på flera år. Vad som däremot är jobbigt är kryckorna. Jag använder dem utomhus, för jag är så "skakig" på benen. Framför allt nu när det är halt. Men när jag går med kryckorna så får jag så himla ont i mina artroshänder. Jag kan inte ha mina skydd när jag använder kryckorna, och jag har märkt en drastisk försämring i händerna under dessa veckor. Ryggen tar också stryk. Igår när jag väl kom hemifrån glömde jag ta med mig lunch, så jag tänkte jag skulle testa att se hur det är att gå hem och äta lunch. Första gången sen operationen. Det var ingen bra idé. Fy vad jag hade ont i kroppen efteråt. Det blir att ta med lunch ett par veckor till.

Och där tog André Myhrer guld i slalom! Grattis till Sverige!

I söndags var det kalas för lillasyster som fyllt 40. Mycket trevligt och mycket folk. Men jag var lite trött då jag varit vaken sen klockan 3 och kollat på OS :) Man blir lite tokig så här i OS-tider.

Nu måste jag göra mina övningar innan det är dags att gå till jobbet. Idag får jag skjuts, för jag skall ta med mig min "badkarspall" till jobbet och få hjälp att kapa benen 5 cm. Jag är ju väldigt kort, så när jag sätter mig på den något för höga pallen glider den bakåt. Bra att kapa benen lite så jag inte riskerar att ramla. Tror det kommer att dröja väldigt länge innan jag vågar stå upp i duschen!

Ha det bra!

2 kommentarer:

  1. Du skulle ha en sån här sittbräda:
    http://shop.sodexohjalpmedelsservice.se/bad-och-dusch/badbrada-fresh/
    Tryggt och stabilt samt handtag. Lätt att sätta sig och "snurra" in sig med benen från kant till badkarets insida.
    Jag fick min som hjälpmedel via primärvårdens rehab. Arbetsterapeuten fixade. Superbra!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har funderat på en sån, men jag tror inte den funkar för mig. Jag sätter mig på pallen under duschen och blöter ner mig. Sen drar jag mig framåt utanför duschsstrålen och schamponerar. Sen tillbaka under duschen igen. Är inte de där sittbrädena svåra att flytta? Eftersom vanlig sjukvård inte har varit inblandad i min operation så kan det bli svårt att få en gratis. 400 kr kostar en sån bräda tror jag. Men jag tror faktiskt mer på pallen. Fast jag har bestämt mig för att inte kapa benen, bättre att ta det försiktigt.

      Radera